onsdag 28 juli 2010

Domaine Alain Chabanon

Idag klämde vi nog in den här resans sista vingårdsbesök, men vi hade sparat något av det bästa till sist. Vi körde upp till den lilla byn Lagamas, alldeles söder om Montpeyroux, där Alain Chabanon håller till. De tar bara emot besök på onsdag respektive lördag förmiddag, men det var ingen rusning direkt, och vi hade hela provningsrummet för oss själva. Vi fick tyvärr inte träffa Alain själv, men en ung och mycket entusiastisk medarbetare tog emot oss. Det gällde bara att vänja sig vid hans kraftiga sydfranska accent.

Vi började provsmakningen med 2008 Le Petit Merle Aux Alouettes. Sedan fortsatte vi i rask takt med 2008 Campredon, 2005 Les Boissières, 2006 Le Merle Aux Alouettes och 2005 L'Esprit de Font Caude. Chabanons traditionella Coteaux du Languedoc-viner, Campredon och L'Esprit har jag ju läst mycket gott om, och de motsvarade mycket väl förväntningarna. Campredon går utmärkt att dricka nu, medan jag gärna sparar L'Esprit ytterligare några år i källaren. Les Boissières består av 90% Grenache, och den var faktiskt inte riktigt i min smak. Den kändes helt enkelt tunn i jämförelse med de andra vinerna. De två Merle-vinerna, gjorda på 100% Merlot var dock en mycket trevlig överraskning, som jag gillade minst lika mycket som de mer traditionella Languedoc-blandningarna.

Normalt brukar jag koncentrera mig på de röda vinerna, men vi blev övertalade att även prova det torra vita 2005 Trélans, gjord på en blandning av 55% Vermentino och 45% Chenin Blanc, samt dessertvinet Le Villard, gjord på 100% sent skördade Chenin Blanc-druvor. Trélans var ett mäktigt och mycket speciellt vitt vin, med stor komplexitet, både i doft och smak. Trevligt att få prova, men jag lägger nog hellre pengarna på några fler flaskor Campredon. Le Villard kunde jag däremot inte motstå. Ett fylligt, lagom sött dessertvin, med en tydlig oxiderad ton. Den uppstår under ekfatslagringen, då faten inte fylls helt, utan lite luft lämnas kvar för att få denna effekt. Gott var det hur som helst.

När det var dags att betala för inköpen visade det sig att kreditkortsläsaren fanns i andra byggnaden, "le cave", så då fick jag också en lite snabb guidning där. Skinande ren och modern utrustning överallt. Här lämnas inget åt slumpen. Alain Chabanon är ju också en mycket hängiven miljövän, och har odlat helt biologiskt i alla år. Det var verkligen trevligt att få besöka anläggningen, med ett mycket hjärtligt och personligt mottagande. De inköpta vinerna blir också en av denna semesters bästa souvenirer.

tisdag 27 juli 2010

Domaine du Mas Rouge

Jag har nu investerat i den franska vinbibeln, Le Guide Hachette Des Vins 2010. När jag slår upp rekommendationerna för Muscat de Mireval upptäcker jag att Domaine du Mas Rouge har fått maximala tre stjärnor och många lovord. Denna egendom ligger på behagligt cykelavstånd från vår by, på vägen ner mot stranden. När vi framåt eftermiddagen börjar trötta på medelhavsbad så får det alltså bli ett närbeläget vingårdsbesök istället.

Mas Rouge ligger inbäddat i naturreservatet Bois de Aresquiers, en strandnära skog mindre än en kilometer från havet. Det är en nyrenoverad byggnad med en rejäl caveau för att ta emot kunder och erbjuda provsmakning. Vi välkomnas av en ung kvinna som kunnigt guidar oss genom egendomens produktsortiment. Vi börjar med en rosé, gjord på Syrah och Grenache. Den var helt OK, men inget som behöver släpas med till Sverige. Istället koncentrerar vi oss på det området är känt för, dvs muscat-vinerna. Vi inleder med en Muscat Sec, dvs ett helt torrt vitt vin. Det var fräscht med bra citrus-bett, och passar säkert utmärkt till skaldjur. Nästa vin blir en "vendange tardive" dvs ett sött vin gjort på sent skördade druvor. Det heter Quintesence du Petit Grain, och är inte fullt lika sött som VDN-vinerna, men smakar riktigt gott, med vaniljtoner från ekfatslagring, härliga tropiska frukter och lite citrus. Det lär vara perfekt till foie gras.

Vi avslutar med att prova AOC-vinerna Muscat de Frontignan och Muscat de Mireval. Dessa två områden ligger ju intill varandra, och Mas Rouge har vinodlingar på bägge sidor om gränsen. Muscat de Mireval upplever jag som det lite fylligare och kraftigare vinet med betoning på exotiska frukter, medan Frontignan görs i en lite lättare stil med mera citrustoner. Vår värdinna förklarar att det är minimal skillnad på druvmaterial och terroir eftersom vingårdarna bara skiljs av en gärdsgård, men smakskillnad uppstår i vinmakandet efter skörden, där druvorna hanteras på lite olika sätt.

Detta var ett mycket trevligt besök med god guidning, så det var ju verkligen tur att vi inte missade denna godbit alldeles runt hörnet. Nog blev det några ytterligare flaskor till Sverige-packningen också.


söndag 25 juli 2010

Muscat de Mireval

Den lilla by där vi nu bor, Vic-la-Gardiole, är omgärdad av inte mindre än två AOC för VDN-viner, gjorda på Muscat-druvan, Muscat de Mireval och Muscat de Frontignan. VDN står för Vin Doux Naturel, dvs viner där jäsningen har avbrutits i förtid genom att tillsätta en liten dos vinsprit. Det ger viner med restsötma och en alkoholhalt på mellan 15-18%.

Hela byn omgärdas av muscat-odlingar, och en av de lokala producenterna heter Mas Renée. De har sedan tre år tillbaka gått över till helt biologisk odling. De har även en liten vinbutik på byns huvudgata, där man förutom deras egna viner kan köpa bulkvin för 1,40 € per liter (egen dunk medtages), samt en del andra lokala viner på flaska.

Mas Renée Muscat de Mireval har en behaglig doft av mogna gråpäron och lite aprikos. Sötman är väl balanserad av en ganska hög syra, så det blir aldrig jolmigt. Detta är faktiskt ett mycket användbart vin som vi både avnjutit iskallt som aperitif, och som dessertvin till fruktbaserade efterrätter. Ytterligare en lokal specialitet som kommer att hemföras som mycket drickbar souvenir från vår fantastiska lilla by.

Salon des Vins d'Aniane

I eftermiddags åkte vi på en mycket trevlig vinmässa, i den lilla byn Aniane, några mil nordväst om Montpellier. Det fanns 30 lokala vinmakare på plats, mitt i byn i en gammal f.d. klosterbyggnad. Efter att ha betalat 3 € i entré fick man ett vinglas i handen, och sedan var det bara att provsmaka sig fram mellan borden. Jag skall inte trötta er med långa listor på smaknoteringar, utan bara konstatera att dessa fyra producenter fastnade vi för:

Mas Cal Demoura - bra kvalitet från byn Jonquières. L'Infidèle är en klassisk röd Coteaux du Languedoc som vi gillade och köpte. Les Combariolles är lite kraftigare (och dyrare) och skall definitivt sparas i källaren några år.

Domaine Virgile Joly - från Saint Saturnin de Lucien. En småskalig odlare som kör helt biologiskt och manuellt. Han är även omskriven i en trevlig reseskildring från Languedoc som helt enkelt heter Virgile's Vineyard, skriven av engelsmannen Patrick Moon. Vi gillade 2007 Saturne Rouge, en helt oekad Coteaux du Languedoc gjord på Grenache, Syrah, Carignan & Cinsault.

Domaine D'Archimbaud ligger också i Saint Saturnin de Lucien. Här fastnade vi för ett vin som heter L'Enfant Terrible, och är gjort nästan uteslutande på Mourvèdre-druvan.

Domaine Alexandrin - från krukmakarbyn Saint Jean de Fos, som också är grannby till mer kända Montpeyroux. Ett ungt par, Jérôme och Alexandra Hermet, driver vingården. Jérômes entusiasm smittade av sig när han pratade för varan, så vi köpte Cuvée Alex från både 2007 & 2008, en röd Terrasses du Larzac, som för 10€ flaskan verkligen gav mycket valuta för pengarna.

Efter vinmässan körde vi norrut utefter Herault-floden, till den gamla byn, St Guilhem le Desert. Där beundrade vi klostret som grundades redan år 804, och strosade sedan genom de smala gränderna, innan vi avnjöt en god fransk trerättersmeny, med utsikt över flodravinen och de omkringliggande Larzac-bergen. Languedoc är helt fantastiskt!

onsdag 21 juli 2010

Picpoul de Pinet

Igår åt vi en god smörstekt fiskfilé med libanesisk tabouleh. Det innebar också ett ypperligt tillfälle att provsmaka det lokala vita vinet, Picpoul de Pinet. Picpoul är namnet på druvan, som odlas kustnära utefter Etang de Thau, mellan Sète och Cap d'Agde. Det smakade utmärkt till fisken, men det har också alla kvaliteter som krävs för ett ypperligt skaldjursvin. Man får både fräsch krispig citrus och en hel del mineralkaraktär. Det lär också gå bra att lagra, och får då med tiden lite fetare struktur med honungstoner. För 5 € är det inte mycket att tveka om. Några flaskor Picpoul de Pinet måste få följa med hem. Detta vill jag testa till färska Smögenräkor.

söndag 18 juli 2010

Mas Olivier och lammkotletter

Under tiden här vid Medelhavet i 35-gradig hetta, så har det mest blivit vatten och några lätta roséviner till måltidsdryck. Men idag fixade jag till några goda lammkotletter på grillen. Först hade de fått bada ordentligt i en marinad med olivolja, örter och rikligt med vitlök. Det blev riktigt gott, men denna kost kräver annat än rosé.

Jag plockade fram en nyinköpt flaska från distriktet Faugères, 2007 Mas Olivier. Detta är inget märkvärdigt vin. Man får det för ca. 7 € i snabbköpet, men ack så gott ändå. Varm sötmogen mörk frukt, men bra syra och mjuka tanniner som håller allt i balans, och sedan det lilla lakrits-salta i avslutningen. Mums! Nu har vi snart varit en vecka i Languedoc, och jag blir mer och mer förtjust för varje dag som går.

fredag 16 juli 2010

Mas de Daumas Gassac

Sista stoppet för dagen, efter picknick och ett riktigt avsvalkande dopp i Herault-flodens strömmande vatten, skedde på Mas de Daumas Gassac. Denna egendom, skapade av Aimé Guibert de la Vaissière på 70-talet, är utan tvivel en av de mest välkända i Languedoc. Här har man lånat mycket idéer och kunskap från Bordeaux, inklusive rådgivning av självaste Emile Peynaud. Dessutom baserar man sitt prestige-vin på 80% Cabernet Sauvignon, och det är inte ett vanligt val av druva i de här trakterna.

Anläggningen är modern, med generösa utrymmen för att ta emot kunder. Här är det betydligt mer kommersiellt än på andra ställen i Languedoc, och det känns nästan som om man förflyttats till Napa Valley. Det innebär dock att vi får en mycket professionell guidning och provsmakning. Även denna gång fokuserar vi på de röda vinerna. Daumas Gassac har en "andra-etikett" som heter Moulin de Gassac, och här provar vi i tur och ordning Guilhem, Elise, Sol de Landoc, Le Mazet du Levant och Albaran. Samtliga goda och välgjorda Languedoc-viner, men med viss oortodox inblandning av Bordeaux-druvorna Cabernet Sauvignon och Merlot. Vi fastnade främst för Guilhem som ett trevligt vardagsvin i lite lättare stil, och det något kraftigare Albaran för höstens grytor. Sedan var det dags att prova att prova det vin som gjort egendomen så välkänd, nämligen 2008 Mas de Daumas Gassac Rouge. Man möts av en mycket imponerande bouquet, och Bordeaux-karaktären är ganska tydlig. Det finns gott om mörk frukt, främst svarta vinbär, men jag tycker att lite söta björnbär kikar fram också. Sedan finns lite lädertoner i bakgrunden. I munnen får man rejäla tanniner, som i och för sig redan balanseras av den fina frukten. Det här är dock ett vin jag skulle spara på hyllan ganska länge. Den 2001:a som jag fick i gåva kan bli mycket spännande att dricka snart.

Provningen avslutas med 2009 Mas de Daumas Gassac Blanc, som var en mycket trevlig upplevelse, bland de bästa vita jag druckit. Massor av härlig exotisk frukt, balanserad av fina syror. Jag ville genast hälla upp ett rejält glas och bara njuta, istället för de ynka dropparna i provningsglaset.

Vi lämnade Mas de Daumas Gassac med ganska många flaskor i bagaget, och ett motsvarande stort hål i vinbudgeten. Både det röda och vita prestigevinet går på 30 €, vilket är mycket pengar för vin i de här trakterna. Vi kände dock att kvaliteten levde upp till priset, och främst det vita var en fantastiskt trevlig överraskning.

Mas des Chimères

En av fördelarna med att vinturista i Languedoc är att det finns många andra attraktioner också för övriga familjemedlemmar. För att hålla tre ungar lugna mellan vingårdsbesöken i drygt 30 graders värme, så är frekventa badstopp en bra idé. Idag lyckades vi riktigt bra med två vingårdsbesök och två bra badplatser.

Mas des Chimères är en liten egendom på bara 12 hektar, som ligger i den lilla, men oerhört charmiga byn Octon i ena kanten av Lac de Salagou. Hit körde vi på slingriga småvägar i förmiddags. Vinförsäljning och provsmakning äger rum alldeles vid det lilla torget, mitt i byn. Här finns en liten grottliknande källare som man kryper in i för att få ta del av godsakerna. Vi koncentrerade oss på de röda vinerna, och provade oss där igenom hela sortimentet:

2009 Oeillade är 100% Cinsault från de röda jordarna kring Lac de Salagou. Den är riktigt mjuk och lättdrucken redan. Ett bra sommarvin som skall drickas ungt.

2008 Cuvée Marie & Joseph är 100% Carignan, också från Coteaux de Lac de Salagou. Detta är ett lite kraftigare vin, som nog kommer att mjukna lite med några år i flaskan.

2007 Coteaux du Langedoc består huvudsakligen av Syrah och Grenache, med mindre mängder Mourvèdre och Carignan. Detta skall vara ett klart lagringsbart vin, så vi gömmer nog de flaskorna några år.

2007 Terrasses du Larzac är egendomens dyraste vin, och då pratar vi 13 €. Detta vin blev nyligen rankat nummer 13 i La Revue du Vin de France genomgång av de bästa röda vinerna från Languedoc. Att den kom klar etta i klassen pris kontra kvalitet är ganska självklart. Druvblandningen är 20% vardera av Syrah, Grenache, Carignan, Mourvèdre och Cinsault. Vid provningen kändes det ganska slutet och ungt, men jag ser fram emot utvecklingen.

Det sista vinet vi provade var 2007 L'Hérétique (vilket betyder hädare). Namnet kommer av att man här använt Bordeaux-druvorna Cabernet Sauvignon och Merlot. Detta är också ett vin som bör sparas i några år, men redan nu uppvisar det lovande mörk frukt.

Mas des Chimères är en riktig familjeangelägenhet, som har hört till familjen Dardé i flera generationer. Nu är Guilhem Dardé ägare, eller vinbonde som han själv kallar sig. All odling sker helt biologiskt, utan kemiska tillsatser. De har en trevlig hemsida som ni hittar här. Det var också mycket trevligt att besöka dem på plats, och vi köpte med oss smakprover från hela det röda sortimentet, plus några flaskor rosé.

Efter detta besök bar det av raka vägen ner till Lac de Salagou för bad med barnen. Inte så dumt det heller....

torsdag 15 juli 2010

Billigaste vinet någonsin!

Härom dagen var vi och provianterade på en jättelik Carrefour. De hade givetvis också en väl tilltagen vinavdelning som jag var tvungen att inspektera. Där upptäckte jag ett reavin för 1,62 euro, dvs 16 kr. Det var en rosé från Côtes de Provence, 2009 Château Garamache. Detta måste provas. Kan ett vin för 16 kr verkligen vara drickbart? Svaret är tveklöst ja! Det visar sig vara en helt OK rosé, som är riktigt läskande i Medelhavsvärmen. Den är ganska tunn, så inget man dricker till mat, men utmärkt som aperitif när man kommer hem från stranden. Sedan förstår jag inte hur man kan sälja en sådan produkt för 16 kr. Bara förpackning och distribution torde ju uppgå till minst den summan. Snacka om prisdumpning!

onsdag 14 juli 2010

Välkomstlåda i Languedoc

Årets semester går ut på att byta bostad med en fransk familj. Vi kommer till dem i Languedoc, medan de lånar vårt hus på Värmdö. De flyger med Ryan Air till Skavsta, medan vi bilar ner genom halva Europa, allt för att få med så mycket vin som möjligt hem. När vi efter tre dagars körning kommer fram till vår destination, den lilla byn Vic-la-Gardiole, rakt söder om Montpellier, så finns den franska familjen Forestier fortfarande på plats. De tar emot oss med öppna armar, och visar runt, innan det blir dags för en riktig festmåltid. Vi får de största ostron jag någonsin sett, följt av moules setoises, en musselgryta enligt lokalt recept som smakar gudomligt. Till detta serverades en väl kyld rosé från Tavel givetvis.

Frederique Forestier har ju redan noterat mitt vinintresse under tidigare korrespondens, och det visar sig att han också är mycket vinintresserad. Som generös välkomstgåva har han plockat ihop sex favoritflaskor från Languedoc, för att demonstrera regionens mångfald och kvalitet. Det här är flaskorna som han hade valt ut:

2005 Domaine de Barroubio, Muscat de St-Jean de Minervois
2006 Chateau Cruzy, Saint Chinian
2007 Chateau Saint Alban, Costières de Nimes
2007 Le Loup du Pic, Pic Saint Loup
2007 Domaine Leon Barral, Faugères
2001 Mas de Daumas Gassac Rouge, Vin de pays de l'Herault

Den första flaskan är ett vitt "vin doux naturel", dvs ett sött dessertvin gjord på muscat-druvan. Övriga är röda kvalitetsviner från olika kommuner i Languedoc. Leon Barral är ju känd från de svenska vinbloggarna, men jag har aldrig druckit något från denna egendom, så det var en riktig bonus. Daumas Gassac är ju en av Languedocs mest välrenommerade producenter, så att få en redan vällagrad flaska därifrån kändes som en riktig ynnest. Vilket välkomnande! Om det fortsätter så här bra så är nog husbyte framtidens semestermelodi för oss. Hemma på Värmdö väntar bara en samling svenska snapsar på familjen Forestier, men det är ju den unika dryckeskultur som vi kan bjuda på.

Delagrange i Meursault

Med en halvtimme till övers körde vi från Auxey-Duresses till den lite större och mer välkända grannbyn Meursault, fem minuter bort. Jag hade egentligen siktet inställt på Chateau de Meursault där jag varit förut. De har mycket fina viner, men det är också dyrt och lite snobbigt. Helt enkelt ett ställe där man nästan behöver vifta med kreditkortet för att komma in.

Mitt i Meursault körde vi istället förbi en stor inbjudande gårdsplan som hör till Caves Delagrange. Det var bara att ta en snabb vänstersväng och parkera. Här möttes vi av Philippe Delagrange själv, som genast började korka upp flaskor för låta oss provsmaka. Vi fick en trevlig pratstund över några goda Volnay och Meursault-viner. Han berättade stolt att familjen hade varit vinodlare här sedan revolutionen, dvs 1789. Nu skötte han det mesta av ruljangsen, men fadern, Bernard, var också fortfarande aktiv i verksamheten.

Jag fastnade för två Volnay premier cru, 2000 Clos du Village och 2007 Taillepieds. Vi fick också med oss några flaskor vitt, nämligen 2008 Meursault. Det är inte särskilt svårt att slå ihjäl en halvtimme i de här trakterna. Till Caves Delagrange återvänder jag gärna också.

Åter hos Michel Prunier & Fille


Ett av de trevligaste besöken hos en vinproducent som jag upplevt skedde hos Michel Prunier med familj i byn Auxey-Duresses för några år sedan. Därför var det dit vi först styrde kosan efter utcheckning från hotellet i Beaune. Efter att ha passerat mer namnkunniga byar som Pommard, Volnay & Meursault, så kommer man till Auxey-Duresses, och mitt i byn håller Michel Prunier till. Vi var ganska tidiga och hade inte hunnit boka in besöket, så när jag knackade på så var bara madame Prunier på plats, och hon var dessutom barnvakt åt barnbarnet, som sov. Vi kom överens om att jag skulle återkomma om en halvtimme, så skulle det vara fler familjemedlemmar ansluta som kunde erbjuda vinprovning och försäljning.

På denna halvtimme lyckades vi klämma in ett spontanbesök i Meursault som refereras i nästa inlägg. Väl tillbaka hos familjen Prunier fick vi komma ner i den lilla källaren under köket och smaka på allt som såg intressant ut. Min vana trogen så koncentrerade jag mig på de röda vinerna, och provade i tur och ordning Hautes Cotes de Beaune, Auxey-Duresses Village, Auxey-Duresses 1:er Cru och Auxey-Duresses Clos du Val 1:er Cru. Allt smakade bra, och det personliga mottagandet och gästfriheten gör åtminstone mig extra köpsugen. Det blev två blandade lådor med godsaker från denna sympatiska kvalitetsproducent. När vi packade in lådorna i bilen kom dessutom vår värdinna springande med en bonusflaska i avskedsgåva. Hit kommer jag definitivt tillbaka.

måndag 12 juli 2010

Corton Grand Cru i Beaune

Efter ytterligare några timmars körning på behagligt tomma franska autoroute anländer vi under sen-eftermiddagen till Beaune. Detta blir mitt fjärde besök i bourgognevinernas Mecca, så nu börjar man känna sig lite hemmastadd. Jag ville genast ge mig av på upptäcksfärd i gränderna, men familjen krävde ett svalkande dopp i hotell-poolen först. Det var faktiskt inte så dumt i den drygt 30-gradiga hettan.

Det innebar dock att det mesta hade hunnit stänga när vi promenerade innanför ringmuren. Patriarches souvenirbutik mitt emot Hotel Dieu är dock pålitlig, med öppettider fram till kl 19 även på en söndag. Där smet jag in och hittade ett par intressanta Beaune Premier Cru som får följa med hem.

Middagen intogs på restaurang Grillandines uteservering, där det faktiskt var nästan för varmt, trots skugga. Det blev en klassisk bourgogne-meny med escargots, coq au vin och en avslutande ostbricka. Efter ett glas rosé som aperitif slog vi på stort och beställde in en 1996 Louis Latour Corton Grand Cru till maten. Genast dukades de fina vinglasen fram. Doften är ljuvlig. Näsan möter härliga hallon, uppbackat av lite lätt multnande höstlöv. I munnen fortsätter den röda frukten att dominera. Syror och tanniner har smält samman i en mjuk balans som smeker gommen. Avslutningen bjuder på en lite jordig beska som ger ytterligare karaktär åt vinet, och matchar maten väl. Det är helt enkelt ett stort vin som lever upp till förväntningarna. Vive la France!

söndag 11 juli 2010

Lunch i Ribeauville



Nu är vi äntligen på väg söderut mot Languedoc. Första dygnet tillbringades på tyska autobahn, och med VM-fotboll på storbildsskärm i Bad Homburg. Näringsintaget bestod i korv, schnitzel och öl, så inte mycket att skriva om i vinväg.

Strax före lunch passerar vi franska gränsen vid Strasbourg, och kör söderut genom Alsace, mot Colmar. Vid tidigare Frankrike-resor med bil så har vi satsat på Champagne som första anhalt, och därmed helt missat Alsace, så detta är premiärbesöket. Jag börjar se de små byarna rada upp som ett pärlband utefter sluttningarna till höger om motorvägen, och innan vi kommer till Colmar svänger vi av mot Ribeauville. Vi hittar parkering vid parken nära centrum i den lilla byn, och börjar se oss om efter ett lämpligt lunchställe. Med tre hungriga barn och en hungrig hustru i släptåg så gäller det att agera fort. Vi hamnar på Auberge Au Zahnacker, med koppling till kooperativet Cave de Ribeauville.

Här serveras en gudomlig Salade du Chef med alla ingredienser man kan tänka sig, inklusive foie gras, ute på terrassen. Måltiden ackompagneras av ett ihärdigt klapprande läte, som visar sig komma från storken, som huserar på restaurangens tak. Till detta dricker jag kooperativets Pinot Gris, med hustrun fastnar för Gewurtztraminer. Båda välsmakande, men vi kan inte dricka några större mängder, då ytterligare bilkörning väntar. Ungarna äter med god aptit, och konstaterar världsvant att maten är godare i Frankrike än Tyskland. Vi kan bara hålla med och njuta.

Efter maten visar det sig alla vinförsäljningsställen i byn ha stängt för långlunch, och barnens minimala tålamod i värmen gör att vi kör vidare utan en enda flaska Alsace-vin i bagaget. Det betyder bara att jag måste komma tillbaka snart igen, för detta vindistrikt gav verkligen mersmak. Men nu väntar nästa anhalt, Beaune och Bourgogne.....

onsdag 7 juli 2010

Kunglig bourgogne

Den 15 juni släpptes 2002 Louis Jadot Pommard Les Epenot Premier Cru i Systembolagets så kallade vinkällarbutiker. Detta är också det vin som kungen bjöd på under en ganska uppmärksammad bröllopsmiddag nyligen. Då blir man ju lite nyfiken, och vill gärna ha tag på åtminstone en flaska med kunglig glans. Sagt och gjort, jag surfar ut på Systembolagets hemsida, och ser till min glädje att det finns 35 flaskor kvar i Malmö, och 7 i Göteborg. Däremot så är det slutsålt på Regeringsgatan. Nästa morgon stegar jag in på mitt lokala bolag för att beställa upp en av dyrgriparna från t.ex. överflödet i Malmö. Döm då om min förvåning när jag får beskedet att dessa viner endast får säljas i vinkällarbutik, och kan därmed inte beställas till ett vanligt systembolag. Vilket larv! Så kan man väl inte agera som monopolist? Det innebär ju att man måste bo i någon av storstadsregionerna för att få tillgång till det statliga monopolets verkliga dyrgripar, i den så kallade T7-kategorin. Jag trodde i min enfald att allt gick att beställa till vilken butik som helst.

Men skam den som ger sig. Efter rådslag med personalen, som blev utsatta för min upprördhet, så lade vi en beställning direkt mot importören istället, för det gick an. Dessutom lyckades det, för några dagar senare fick jag ett SMS som aviserade flaskans ankomst. Denna kommer nu att avnjutas någon gång i höst till en måltid som kräver det där lite rojalistiskt extra.

Finare Vinare har givetvis redan hunnit prova hos importören, och det verkar ju onekligen som om kungen har god smak när det gäller viner.

Rea på Systembolaget

Det händer ju att Systembolaget rear ut flaskor i utgående sortiment, men jag brukar vara dålig på att hålla koll på detta. De alltid läsvärda bloggkollegorna på Billigt Vin gjorde mig dock uppmärksam på att två av mina favoriter från februaris "vårsläpp" nu har blivit prissänkta. Jag talar om 2008 Pedroncelli Russian River Pinot Noir, som numera kostar 96 kr istället för 120 kr, samt 2007 Wintrange Felsberg Riesling som har gått från 83 kr till 66 kr. Jag tyckte bägge vinerna var bra och prisvärda till ordinarie priser, så nu är de verkligen rena fynden. Jag har redan fyllt på i min källarskrubb, så nu är det fritt fram för er. Några flaskor finns kvar.

lördag 3 juli 2010

Vinprovning på Smådalarö Gård


Ryktet om min entusiasm för goda viner har nu spritt sig även på arbetsplatsen, och det finns nog t.o.m. en och annan kollega som följer denna blogg. Därför blev jag ombedd att ordna en liten informell vinprovning i samband med en ledningsgruppskonferens på Smådalarö Gård. Det är ju ett hedersuppdrag som man gärna åtar sig. Restaurangens vinlista, 23 sidor lång, gick att ladda ner på hemsidan, och sedan var det bara att börja planera. Dessa 23 sidor var en riktigt inspirerande läsning med ett antal lite udda godbitar.

Efter lite funderande, och konsultation med restaurangens sommelier, beslöt jag mig för följande upplägg: Vi provar i samband med middagen, och radar upp två viner per rätt, som givetvis skall passa till maten, men gärna får uppvisa lite intressanta kontraster också. Ett vin i varje par skall vara något enklare, medan det andra skall ha en exklusivare prägel. Vi provar halvblint, dvs. jag beskriver först vinerna, och sedan får deltagarna gissa vilket vin som är i vilket glas. Sedan var det bara att skrida till verket.

Första paret ut blev en mousserande fördrink innan middagen:

NV Bocchoris Brut Nature, Penedes, Spanien
NV Pierre Peters Cuvée de Réserve Blanc de Blanc, Champagne, Frankrike

Detta var nog den svåraste gissningstävlingen under hela kvällen. Cavan var riktigt bra, snustorr, med hög syra och bra grapefruktbett. Champagne var lite fylligare, med ett bredare smakregister. Förutom citrus, så fick man också lite äppeltoner och en viss diskret brödighet. Bocchoris importeras av Vinovativa och finns i beställningssortimentet för 97 kr. Pierre Peters finns i standardsortimentet för 265 kr.

Andra paret skulle matcha förrätten, som bestod av en gul gazpacho serverad med Salma-lax:

2008 Nathalie & Gilles Fèvre Chablis Village, Bourgogne, Frankrike
2007 Georg Breuer Berg Rottland Riesling, Rheingau, Tyskland

Här blev gissningen betydligt enklare. Breuers Berg Rottland levererade fin persikofrukt, mineraler och en gnutta petroleum, men jag saknade faktiskt de knivskarpa syrorna som man brukar finna i en bra Rheingau-riesling. Då var Fèvres Chablis betydligt krispigare, med bra citrustoner, uppbackat av mineraler, men lite mer endimensionell, i jämförelse med den tyska kollegan. Berg Rottland kan man hitta på Systemet för 339 kr. Fèvres Chablis Village kan man hitta i beställningssortimentet från importören Moestue för 169 kr.

Till varmrätt fick vi en fin majskyckling som serverades med kalvleverfylld ravioli. Vinparet som skulle matcha detta var:

2007 Seghesio Sonoma County Zinfandel, Kalifornien, USA
1996 Yarra Yering Dry Red #1, Victoria, Australien

Seghesios Zinfandel är alltid bra, och levererar typisk mörk frukt, med en lite pepprig avslutning. Däremot så var det kanske lite "overkill" till den milda kycklingen. Detta vin hade passat bättre till en rejäl grillad köttbit. Kultvinet från Yarra Valley i Victoria, Australien, Yarra Yering Dry Red #1 levererade dock verkligen över förväntan. Detta är en bordeaux-blend som domineras av cabernet sauvignon, med inslag av merlot, petit verdot och malbec också. Fjorton års lagring, i kombination med bra luftning i karaff, hade verkligen gjort vinet gott. Man möttes av komplexa dofter av röd frukt och lite läder. I munnen var det lent som sammet, med fint avslipade tanniner och en synnerligen vital frukt. Detta vin kunde ingen runt bordet få nog av. Tveklöst det bästa vin jag druckit i år! Tyvärr är en sådan här dyrgrip från 1996 svår att få tag på, men Seghesio finns på närmaste systembolag för 175 kr.

Till dessert serverades jordgubbar och glass. Det ena vinvalet var med andra ord givet:

2007 Vigna Sensa Nome Moscato d'Asti, Piemonte, Italien
2006 Tschida Sämling Beerenauslese, Burgenland, Österrike

Moscato d'Asti levererade i vanlig ordning väl till jordgubbarna, med sin svaga alkoholhalt och uppiggande bubblor med piggelinglass-smak. Tschidas Beerenauslese var mycket god också, med en honungsdrypande sötma som ändock balanserades av viss citrussmakande syra. Detta vin serverades till Nobelmiddagens dessert 2009, men idag tyckte jag att Moscaton passade lite bättre till jordgubbarna.

Efter att ha provsmakat åtta viner till god mat så var alla deltagare både glada och nöjda, och ingen såg sig tvungen att spotta ut något vin. Det blev med andra ord en synnerligen trevlig kväll, och upplägget som sådant fungerade väldigt väl för ett gäng intresserade vinamatörer. Jag hade nog trevligast av alla! Tack till Smådalarö Gård för god mat och en inspirerande vinlista att välja och vraka ur.

fredag 2 juli 2010

Midsommar på Brännö

I år hade vi glädjen att få fira midsommar med goda vänner på Brännö i Göteborgs södra skärgård. Hela midsommarafton kändes som att vandra omkring i en svensk turistbroschyr med blå himmel, vajande flaggor, vacker midsommarstång, hav och grönska. Det blev sill och nubbe till lunch, men framåt kvällen plockades grillen fram, och jag kunde bidra med ett gott grillvin. Valet föll på 2007 Windsor Three Vines. Detta är ett generöst vin från Kalifornien, med den något ovanliga druvblandningen syrah, carignan och zinfandel. Man får massor av härlig mörk frukt i form av plommon och björnbär. Sedan finns det en angenäm avslutning med salt lakrits. Detta fungerar utmärkt till sommarens grillkvällar, och rönte allmän uppskattning runt bordet. Systembolaget tillhandahåller för 99 kr.

Till efterrätt blev det givetvis jordgubbar, och då tycker jag att man bör dricka Moscato d'Asti till. Detta pärondoftande vin som smakar piggelinglass är alltid en höjdare i kombination med bär. Nu blev det budgetvarianten Nivole, som går lätt att hitta på de flesta systembolag, och man får en halvflaska för ytterst rimliga 69 kr. Skål för midsommar!