torsdag 28 februari 2013

Alain Graillot La Guiraude

Alain Graillots viner är eftertraktade, och anses allmänt tillhöra de absolut bästa i Crozes-Hermitage. Produktionen är dock tämligen liten, och de rara flaskorna brukar försvinna snabbt då det är nyhetssläpp på Systembolaget. Nu hade jag nyligen förmånen att få smaka både den vanliga 2010 Crozes-Hermitage, och dessutom 2010 La Guiraude, som är lyxvarianten, gjord på de bästa cuvéerna.

Den vanliga Crozes-Hermitage doftade viol och blåbär. I munnen en ganska hög syra, och mer mörk frukt, där blåbären får sällskap av plommon. Tanninerna känns lite kantiga, och vinet kommer med stor sannolikhet att utvecklas med några års lagring. La Guiraude däremot var redan nu ett synnerligen harmoniskt vin. Violkaraktären är ännu tydligare, och den mörka frukten balanserar tanninerna väl. Detta är otroligt gott. Det är tveklöst den bästa Crozes-Hermitage jag någonsin druckit, och det slår nog nästan allt annat från norra Rhône-dalen också. Vilket vin! Jag vill ha mer. Tyvärr är detta svårt att få tag på, men jag får väl helt enkelt åka ner och hälsa på den där Alain.

måndag 11 februari 2013

Paul Dolan Zinfandel

En sortimentsprovning är utan tvivel en bra marknadsföringsmetod för vinimportörer. När man får tillfälle att prova så många viner samtidigt, så hittar man nästan alltid någon ny favorit. Jag blev i alla fall omedelbart inspirerad, och en första laddning av viner från Wards beställningssortiment bars hem härom dagen, för lite mer vinnjutning i lugn och ro.

Paul Dolan var som sagt tidigare chef på välkända Fetzer. Där var han bl.a. med om att skapa det ekologiska varumärket Bonterra, som funnits på Systembolaget sedan länge. Nu har han tillsammans med några likasinnade skapat Mendocino Wine Company, där Paul Dolan Wines ingår. Miljötänkande genomsyrar hela deras produktion, och alla druvor är organiskt odlade, dvs helt utan kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel.

2010 Paul Dolan Zinfandel från Mendocino County, norr om  Sonoma, är en mycket trevlig bekantskap. Det finns gott om generös björnbärsfrukt, utan att det blir det minsta syltigt, och det finns en härlig pepprighet i avslutning. Där finns förvisso också en viss alkoholhetta då 14,5% slår igenom lite grann. Det är dock min enda invändning mot en i övrigt mycket sympatisk Zin. Den finns i beställningssortimentet för ganska överkomliga 139 kr, och slår enligt min mening alla standard-zins på Systembolagets hyllor, utom möjligtvis den något dyrare Seghesio Sonoma.

söndag 3 februari 2013

Ward Wines sortimentsprovning

Det "exklusiva" bordet
Vinimportören Ward Wines bjöd under veckan in till sortimentsprovning i Audis lokaler vid Kungsträdgården. Under hela dagen minglade restauranginköparna bland flaskorna, men framåt kvällskvisten fick en utvald skara Audi-kunder också komma in och njuta av godsakerna, och i detta illustra sällskap hade jag lyckats nässla mig in. Vi kände oss verkligen som varmt välkomna VIP-gäster då vi omedelbart hamnade vid bardisken med champagneflaskorna. Ward Wines representerar Pol Roger, som i mitt tycke är en av de allra främsta producenterna i Champagne. Nu hade jag ett unikt tillfälle att få smaka på några riktiga dyrgripar i form av 2002 Brut Vintage (60% pinot noir, 40% chardonnay), 2002 Blanc de Blancs och slutligen 2000 Cuvée Winston Churchill. Blanc de Blancs var mycket bra, Brut Vintage fantastisk, och Winston helt enkelt gudomlig. Det är verkligen kul när ett sådant prestigevin fullständigt uppfyller de högt ställda förväntningarna. Druvblandningen i Cuvée Winston är hemlig, men jag gissar på en ganska hög andel pinot noir. Det behövs för att det skall smaka så här himmelskt.

Efter champagnen följde ett välfyllt bord med vita viner. Där fanns bland annat några trevliga Chablis från Jean-Paul & Benoit Droin. Både Montée de Tonnerre Premier Cru och Les Clos Grand Cru av årgång 2009 var utmärkta. Jag fortsatte dock ganska snabbt till nästa bord med de röda vinerna. Här upptäckte jag en mycket trevlig ny bekantskap i form av Paul Dolan. Han var tidigare chef för det stora amerikanska vinhuset Fetzer, men har nu skapat ett eget märke uppe i Mendocino County. Alla hans viner var väldigt trevliga, och dessutom ganska humant prissatta. Jag har redan lagt in en beställning på Paul Dolan Vineyards Cabernet Sauvignon och Zinfandel. Vid det röda bordet föll jag även för en trevlig pinot noir från Oregon, nämligen 2009 Lemelson Vineyards Thea's Selection. Vidare hittade jag en liten producent från Nya Zeeland som också kunde det här med pinot noir. 2007 Mountford Liason Pinot Noir var kryddig, smakrik och väl balanserad. En annan riktig "crowd-pleaser" för ganska överkomliga pengar var australienska Wynn's Coonawarra Estate Cabernet Sauvignon.

Längst in i lokalen, lämpligt nog under en skylt där det stod "Audi Exclusive" fanns ytterligare ett mindre bord där flaskorna stod tätt, och lite huller om buller. Det visade sig att detta verkligen var den exklusivare delen av Wards breda sortiment. Här fick jag möjligheten att prova Cornas, Hermitage och Côte-Rotie från Delas, alla mycket bra. Vidare så fanns Penfolds utmärkta "mini-Grange" Bin 389, och en spännande spanjor, 2001 Arinzano, med en distinkt doft av mynta. Mitt bland flaskorna hittade jag också en vit klassiker, 2005 Clos Ste Hune Riesling från Trimbach. Det var ett fantastiskt vin med en skir smak av honung och tropiska frukter. Längst in i hörnet trängde sig också några italienska tungviktare från Tenuta di Biserno i Toscana. Här provade jag nästan hela sortimentet från 2009 Il Pino, 2008 Biserno och slutligen kraftpaketet 2008 Ludovico. Dyra men goda är väl en lämplig sammanfattning.  Jag fastnade av naturliga skäl vid detta exklusiva bord ända fram till stängningsdags. På sluttampen hittade jag också en utmärkt amerikanare från Robert Sineskey Vineyards i Carneros, nämligen 2005 Marcien.

Jag ber att få framför ett stort tack till både Ward Wines och Audi för denna högklassiga och proffsigt arrangerade sortimentsprovning. Jag fick många nya favoriter under kvällen, och det mesta går att hitta direkt i beställningssortimentet. Nu är det bara att fortsätta botanisera.

Nyårsafton i bushen

Bättre sent än aldrig. Här kommer den sista rapporten från Kenya. 


Nyårsafton blir faktiskt sista dagen i den kenyanska bushen, och då gäller det ju att sluta på topp. Dagen inleds med en så kallad bush breakfast. Det innebar en avancerad frukostpicknick i en acacia-dunge några kilometer från lodgen. Vi sitter vid dukat bord och äter en rejäl brunch där ägg och bacon steks över öppen eld, några meter bort. Det är lockande att öppna den första champagneflaskan redan nu, men vi håller oss till kaffe och juice. Till saken hör att vår dunge i princip är omringad av elefanter. Det är en enorm känsla att sitta och äta ute i naturen med dessa stora, majestätiska djur på mindre än 100 meters avstånd. Vi får dock instruktioner att snabbt avbryta frukosten och hoppa in i bilarna om de skulle komma för nära, och en av chaufförerna står på vakt för att kunna förvarna oss.

Några timmar senare är vi tillbaka på lodgen, och det är dags för lunch. Kocken har lagat en riktigt härlig lammcurry. Vår safariguide, och tillika min morbror, är en stor champagne-älskare, och han hävdar med bestämdhet att just lunch är bästa tillfället att dricka champagne. Jag är benägen att hålla med, och det är ju trots allt nyårsafton. Vi låter korken flyga på en flaska medhavd D. Henriet-Bazin Blanc de Noir Grand Cru som tidigare är recenserad här. Denna fylliga 100% pinot noir fungerar förvånansvärt bra till curryn.

Tjurskallig vägspärr

Eftermiddagen fortsatte med ytterligare en game drive på Loisaba, som avslutades vid deras stora damm, med en så kallad "sundowner". Denna safaritraditon innebär helt enkelt en drink i solnedgången på naturskön plats, men så här på nyårsafton sammanstrålade safarijeepar från alla grannrancher till ett riktigt cocktailparty. Vi blev lite försinkade på vägen dit av en stor elefanthanne som stod mitt över vägen och mumsade på en buske, och han hade inte en tanke på att flytta på sig för en ynka Toyota Landcruiser. Vi fick vackert vänta tills han hade ätit färdigt, innan vi kunde köra vidare mot dammen. Väl där serverades en perfekt blandad Pimm's och givetvis också iskalla Tusker, det kenyanska lagerölet, i glatt sällskap med både ortsbor och tillresta gäster. 

Sålunda vederkvickade återvände vi sedan till Kamogi, där kockarna hade dukat till nyårsfest i matsalen. Vi inledde med vitlöksfrästa räkor, som sköljdes ner med 2005 Cattier Cuvée Renaissance Premier Cru Brut. Denna årgångschampagne är gjord på 40% pinot noir, 20% pinot meunier och 40% chardonnay. Stilen är lite friskare och fruktigare än lunchchampagnen, med en ganska hög syra, och passar nog egentligen bättre som aperitif än till maten, men vi lät oss väl smaka ändå. Både Onkel P och jag var dock rörande överens om att lunchdrycken vann på knock-out.

Därefter serverades minsann en äkta Pekinganka med alla tillbehör, och då övergav vi champagnen till förmån för den sista flaskan 2002 Louis Latour Corton, som smakade om möjligt ännu bättre denna afton. Vilken måltid, vilken nyårsafton, vilken resa! God champagne och bourgogne i all ära, men dagens mest bestående minne var nog ändå den tjurskalliga vägspärren ovan.